Rapport från en klassresa till Vilnius - Dag 2

Lördagen den 7/10

När jag vaknade tidigt på morgonen var magen i olag. Jag åt därför en spartansk frukost med grönt te, ostsmörgås och lite äggstanning. Sen tog jag en tidig morgonpromenad för att rekognosera lite och bekanta mig med omgivningarna. Magen var orolig. Jag gick därför in på ett apotek. Personalens engelska kunskaper var lika med noll på en tiogradig skala. Jag pekade på magen och uttalade ordet diarré, som jag hoppades skulle vara internationellt gångbart. Expediten plockade fram två preparat. Ett i tablettform och ett pulver, som skull lösas i vatten. Jag tänkte välja en av medicinerna, men expediten propsade, så jag föll till föga och inhandlade bägge medicinerna. Bi-packsedlarna var på litauiska och jag begrep inget. Jag följde dock expeditens rekommendation: 1 X 2 av den ena och 1 X 3 av den andra. 

Kamrat Boje hade det motsatta problemet, men han fann en betydligt enklare lösning. En påse katrinplommon inhandlade i saluhallen och magen återgick till sitt normaltillstånd.

Boje med sina katrinplommon

Min mage lugnade sig också något och när vår inhyrda guide Lina anlände till hotellet klockan 10, kände jag mig tillräckligt bra för att kunna följa med. 

Vi fick en trevlig tur genom den gamla staden. I området intill hotellet fanns en festlig äggskulptur.

Äggskulptur

Vi gjorde ett besök i den stora saluhallen där man kunde köpa det mesta.

Boje och Bosse beundrar utbudet

I området finns dessutom fen hel del festlig graffitti, där man bland annat drev med Putin och Trump. 

Vi betraktade också på ett par välgjorda väggmålningar. 

Den ena var utförd av samma två brasilianska bröder, som smyckat fasaden på Fiskargtan 9 vid Mosebacke Torg i Stockholm. 

Längs den utvalda vägen hann vi se flera intressanta byggnader.

Gryningsporten med sitt kapell

St. Annas kyrka

Därefter gjorde vi ett besök i den självutnämnda republiken Užupis, som ligger strax öster om gamla stan på andra sidan floden Vilnia. 

Där har man sin egen konstitution översatt till många olika språk (inklusive svenska) anslagen på en mur i stadsdelen.

Den spanska versionen väckte mitt intresse

Bruno och Lina

I Užupis fanns det många olika konstföremål. Här följer några exempel.

Užupis ängel

En välformad kvinnofigur

Därefter återvände vi till Senamiestis, som är namnet på den gamla staden. Det blev en ganska lång promenad, fullmatad med information...

Lina i spetsen för vår grupp

... så viss vila behövdes.

Trötta ben och ömma fötter

När det började ”stönas” i de bakre leden, gjorde vi uppehåll på ett kafé innan stadsrundturen avslutades vid KGB-museet. Det var en väldigt lycklig guide, som tog farväl av oss med en rejäl dricks för sitt väl genomförda uppdrag.

På KGB-museet övertogs kommandot av en annan guide vid namn Jurate. Hennes far hade tillhört Skogsbröderna. Han hade både upplevt och överlevt hemskheterna, som försiggått i museets lokaler under den ryska ockupationen. Många av oss blev väldigt illa berörda av vad vi fick se och höra.

Efter visningen följde Jurate med oss till ett ställe, som lämpligt nog hette Alaus Namai, vilket betyder just ölställe. 

Richard utanför ölstället

Krogen hade nätt och jämt öppnat för dagen när vi anlände som första gäster. Vi provade lite olika ölsorter och beställde in diverse tilltugg, som fick ersätta dagens lunch. 

Återtåget till hotellet gick tvärs igenom hela gamla staden. Några valde att ta taxi.

På vägen tillbaka passerade vi ett flertal sevärd byggnader.

Katedralen

Klocktornet intill katedralen

En teater med ovanlig utsmyckning

Efter en kortare vila var det dags för avtåg mot kvällens begivenhet, restaurang Mykolo 4. Vårt bord låg i ett rum, som vi delade med ett tjugotal ryska/litauiska yngre personer, som hade något som liknade en firmafest. Eftersom de hade startat före vår ankomst, hade de fått upp ångan ordentligt. Bullernivån var hög. Det skålades och det hölls tal. När talarna reste sig, hyssjade vi högljutt vid vårt bord för att visa respekt, vilket grannarna uppskattade. När Ove senare höll tal återgäldades vår artighet med att man hyssjade vid grannbordet och under kvällen växte det fram en riktigt trivsam stämning i lokalen. När vi till sist stämde upp ”Helan går”, var lyckan total och några av våra nyvunna vänner kom ut i garderoben för att få veta vilka vi var och för att ta farväl.

Just det. Det serverades ju även mat. Vår servitris var fantastiskt trevlig och erbjöd sig till och med att slå isär vår nota. Maten bestod bl.a. av rödbetssoppa

och kött eller fisk som huvudrätt. 

Allt prydligt serverat och mycket välsmakande. 

Det enda minus jag kan komma på var att en flaska hyfsat rödvin kostade närmare 100 €, vilket vi ansåg vara lite i överkant med tanke på att det fanns gott öl till betydligt lägre kostnad.

Åter avslutade vi kvällen med en sängfösare i hotellets bar.