Oktoberfest med bowling

Ett upprop från Allan hade utgått till de Stockholms-baserade kamraterna, men för ovanlighetens skull var det många, som hade förhinder.

Till den inledande aktiviteten, bowling på BallBreaker, infann sig endast tre personer: Allan själv, Bosse och undertecknad. Ingen av oss har väl någon längre meritlista i denna ärevördiga ”kampsport”, men det är ju aldrig för sent brukar man ju säga.

Vi skulle börja spela klockan 16 och vi hade uppmanats att komma i god tid för att hinna välja skor och klot. Det fanns en hel del att välja på. Skor är man ju tämligen van vid att prova ut, men att hitta ett bowlingklot där hålen passade till högerhandens fingrar visade sig vara betydligt svårare. Ju större hål desto tyngre klot och kombinationen feta fingrar och klena muskler i hand och handled var en ganska svårlöst ekvation.

När klockan var 15.45 var vi redo att köra igång. Till vår stora glädje var vi de enda spelarna i den gigantiska hallen, vilket gjorde att vi slapp skämmas över vårt mediokra spelet inför en massa utomstående.

Efter en timmes spel var vi precis klara med två serier. Då var vår tid ute. Summeringen visade att Allan blivit totalsegrare. Att han gett allt och var fullständigt utmattad framgår av bilderna, som visar både action och stilstudier. Visserligen blev bilderna väl suddiga, men det berodde främst på spelarnas intensitet, fotografens darriga händer och det väl sparsamma ljuset i lokalen.

Efter avslutat spel avnjöt vi varsin pilsnerdricka i baren, innan vi avtågade till nästa aktivitet, Oktoberfest på Löwenbräu.

Allan hade bokat bord för tio personer. Sedan Richard och Ove anslutit var vi totalt bara fem. (Hur räknar Allan? Javisst ja, han gick ju inte matematisk linje.)

Dagen till ära fanns det tre olika oktoberöl på kran samt ytterligare ett urval på flaska. Spaten visade sig vara det öl som de flesta av oss gillade bäst. Servitören rekommenderade wienerschnitzel och apfelstrudel till specialpris. När Bosse dessutom lyckade övertala honom att servera sauerkraut till, så var beslutet enhälligt med undantag för Allan, som spisade laxplanka.

Maten kunde avnjutas i lugn och ro innan kvällens artistpar, Hans och Heide, äntrade scenen. Iförda tyrolerdräkter och med en rad olika instrument, underhöll de med kända tyska dryckesvisor och påpassligt nog fick vi kopior på texterna för att kunna sjunga med. Det största problemet var bara att vi aldrig hörde vilken sång som skulle sjungas på grund av den ”Stimmung” som rådde i lokalen. Innan vi hittade rätt låt, så var det bara någon strof kvar av refrängen. Tyvärr missade jag att ta hem min kopia med texter. Annars kunde vi ha förberett oss lite bättre inför nästa års Oktoberfest.

Det var en lyckad afton med många glada miner. Det hade varit ännu roligare om flera kunnat delta, men å andra sidan gick vår gemensamma konversation ovanligt bra, eftersom vi satt så nära varandra. Att stämningen var god framgår av bilderna från Löwenbräu.

Bilder från kvällens begivenheter.

Bangolf med avslutande besök på Bishops Arms

Årets höstterminer har just börjat och vi inledde med en första klassaktivitet den 24 augusti med start kl 16. Det stora deltagarantalet tydde på att det var länge sedan vi hade setts och många ville därför delta. Tyvärr hade vi inte kunnat bjuda in Arnold eftersom han varit krasslig.

Vid den inledande aktiviteten, med spel på Tantogårdens bangolf, deltog sju personer. I fint väder delade vi upp oss i två bollar. Solen strålade och stämningen var god även om man då och då kunde urskilja en och annan svordom. Den prestigefyllda kampen var otroligt hård. Inför sista hålet hade Allan en klar ledning med två slag, men nerverna spelade honom ett spratt och med fem (!) slag, fick han se sig besegrad av undertecknad som "spikade" hålet och därmed vann med två slag.  

Nu gäller det inte bara att vinna utan att kämpa väl vilket alla gjorde. Banan, vars underlag består av målad betong, visade sig vara väldigt snabb. Att vinden dessutom ena gången blåste i en boll som stannat intill hålet och en annan gång bort från hålet, bidrog till ett stundom slumpartat resultat.

Bilder från golfen.

Efter avslutat spel var det säkert fler en jag som längtade efter en pilsner eller två, så vi tågade upp till Bishops Arms på Hornsgatan 156 i samlad tropp. Utanför puben stöter vi ihop med Arnold äldste son Per, som berättade att pappan låg på sjukhus. Ett egendomligt sammanträffande kan man tycka, men möjligen fanns det någon förklaring, som jag aldrig hann uppfatta. 

På puben väntade vårt reserverade stambord. Efter två pubaftnar vid samma bord, tycker jag att man kan tala om stambord. Till middagen utökades sällskapet med ytterligare tre kamrater. Tyvärr hade Joffe och Ulf Lavett tvingats lämna återbud. Maten, liksom ölet, smakade förträffligt ,men jag kan inte låta bli att kommentera dagens ölpriser. 70 - 80 SEK för en "godöl" om 30 - 40 cl. Rätt häftig prisökning under senare tid. Tacka vet jag Löwenbräus priser i början av 1960-talet. Då kostade en halv liter starköl 2 kronor och 85 öre, men då var det förstås bara TT:s fatöl.

Bilder från puben.