Arnold Floods bortgång

Arnold gick bort onsdagen den 7 juni efter en längre tids sjukdom. Att han lämnade många av oss i sorg och saknad blev genast märkbart.

Dagen därpå samlades vi några stycken för att diskutera hur vi skulle kunna hedra hans minne. Bosse och Ove fick till uppgift att besöka Irene och framföra våra kondoleanser, vilket skedde den 14 juni.

På förslag från Lasse bestämde vi att donera en gåva till någon lämplig hjälporganisation i stället för att köpa en krans eller blommor. Efter samråd med Irene bestämde vi att vår gåva skulle gå till ”Anders Otto Svärds stiftelse”, vars ordförande Arnold hade varit. Stiftelsen delar ut medel till begåvade men mindre bemedlade elever. Totalt insamlades från oss 3200 SEK.

Vidare beslöt vi att Sture och jag skulle författa en minnesruna över Arnold med inriktning på vår gemensamma vänskap. Den infördes i SvD tisdagen den 20 juni och i DN den 29 juni.

  

Arnold Flood, 1930-2017

Rektor Arnold Flood, Stockholm, har avlidit vid en ålder av 86 år. Han efterlämnar hustrun Irene, sina barn med familjer och många vänner.

I skolvärlden utmärkte sig Arnold Flood som en lysande pedagog och rektor i Södra Latin. Han var med och skapade en skolanda som var unik. Riksdagens revisorer som granskade skolan år 1992 gav mycket beröm till den samarbetsanda som omfattade elever, lärare och andra anställda vid skolan, en anda som bar Arnolds kännetecken.

Arnolds förmåga att skapa goda relationer med elever märktes redan under hans provtjänstgöring som lärarkandidat läsåret 1960/61. Vår svårtämjda klass med egensinniga tonårspojkar samarbetade då med Arnold och kom väl förberedda till de provlektioner som Arnold fick hålla i närvaro av rektor och erfarna lärare. Arnold fick förstås de bästa vitsorden, anställning vid skolan och blev dess rektor ett decennium senare.

Den goda relationen mellan vår klass och Arnold resulterade i en fortsatt samvaro efter studentåret 1962. Arnold blev pensionär år 1992 vilket vi firade tillsammans med besked med plakat och ballonger på skolgården, limousine till bättre restaurang och god förtäring. Med åren blev våra kontakter allt tätare. Vi gjorde även ett flertal resor, både i Sverige och till andra länder.

I den före detta pojkklassens resor inom Sverige deltog så småningom även “significant others”, och vi lärde då känna Arnolds sambo och sedermera andra fru Irene.

Bakom kulisserna arbetade Arnold bland annat i Unicef, och tillsammans med Irene reste de under primitiva förhållanden runt i Nepal för att rapportera hur arbetet med förbättrad hygien fungerade i fattiga byar på landsbygden. Som pensionär var Arnold också drivande i och för stiftelser som hjälpte elever med olika problem.

Vi kommer att sakna Arnold, som först var vår omtyckta lärare och sedan blev vår vän, en i gänget.

RIVa 1962

/Rolf Södergren

Sture Öberg

Dödsannonsen infördes i DN och SvD den 20 juni.

 Begravningen ägde rum i Maria Magdalena kyrka den 29 juni i strålande solsken. Från RIVa deltog 11 kamrater. Det var en ljus och vacker gudstjänst med fantastisk sång och musik. Släkt, vänner och ett flertal f.d. elever var på plats för att ta avsked av Arnold. Efter gudstjänsten ägde en minnesstund rum på van der Nootska palatset på Sankt Paulsgatan 21. Där serverades läckra små smörgåsar med dryck och därefter kaffe och chokladtårta med färska bär. Samtliga deltagande klasskamrater satt vid ett gemensamt bord i ett mindre rum, vilket gjorde att vi inte kunde höra mycket av de tal som hölls till Arnolds minne. När vi så småningom gjorde oss klara för lämna lokalen kom, Irene ut och tackade och tog farväl.

Vid minnesstunden lämnades information om donationerna (från vår klass och AIV årgång 1965) till Anders Otto Svärds Stiftelse.

Här följer några bilder som förhoppningsvis ska ge icke närvarande kamrater en uppfattning om begravningen och minnesstunden.

Officianten Annika Almström

Kistan med foto och blommor

Gruppfotot togs av Stures dotter Kristina, som även deltog i minnesstunden.
På bilden finns inte Gunnar med, eftersom han hade hunnit gå iväg till van der Nootska.

Sture och dottern Kristina

Gunnar och Leif

Irene tackar och tar farväl

Text och bild Rolf Södergren